51. Nationsmyten


Mina internationalistiska vridningar gör ju att jag har invändningar mot nationen som idé och ideologier som baseras på den. Här om dagen läste jag om Jürgen Habermas tankar om denna. Jag köper inte varenda pinal i hans ord, det skulle vara svårt då snubben har skrivit så mycket att jag betvivlar att hans anhängare som är fil.dr ens läst hälften. Däremot är hans formuleringar om nationalism ibland intressanta.

A nation of citizens must not be confused with a community of fate shaped by common descent, language and history. This confusion fails to capture the voluntaristic character of a civic nation, the collective identity of which exists neither independent of nor prior to the democratic process from which it springs.

- Habermas, 2001

Enkelt uttryckt: han presenterar en del tankar av postnationalistisk karaktär.

Jag har skrivit om saker relaterat till tro förut och det vi kallar 'nationen' är en trosbaserad entitet. En nygammal sådan, men den "organiska sammanslutning" i olika skrud som konservativa, en del liberaler, nationalister och ibland även progressiva talar om är en myt i samma anda som skapelsemyterna.

Visst är det så att människor skapar saker, socialism, liberalism, nationalism, etc. Få liberaler och socialister skulle säga att deras ideologi var något annat än skapad. Nationalister resonerar annorlunda.

Den organiserade religions problematik, speciellt om den är överordnad eller statsbärande, delas av nationalismen. Det anses vara något "naturligt" och omutbart, en slags "urform" och faktum. Som molekylerna i grundämnet syre.

Andra varianter av tankefiguren finns också. Marxism-leninismen som den praktiserats hade en liknande ställning. Oavsett mina tankar om Marx (mer positiva) och Lenin (mer negativa) är ideologin ganska frånkopplad från just dem. Det var/är ett sätt att skapa en ortodoxi för att legitimera en typ av samhälle. Nyliberalers insisterande på att deras ideologi är den enda ekonomiskt rationella — den "enda vägens politik" — har samma funktion. Ekonomi är en mänsklig aktivitet, ingen naturlag.

Vilket inte heller är helt olikt hur nationalismen används för att legitimera ofta godtyckliga idéer om "folk", statsbildningar, etnisk chauvinism och skrönor om gastar som kulturrelativism eller "kulturmarxism". Nationen har ofta samma ställning som en naturlag hos nationalisterna. Schablonartad, statisk, skriven i sten.

Tankar som dessa är svåra att ifrågasätta i sammanhang där de är centrala. Nationen anses vara källan som allt annat stammar från; "gud". Ifrågasätt så svär du i kyrkan. En inneboende tendens i tankesätt baserade på "urformer".

Krasst sagt: det är auktoritärt. Det presenteras som gemytligt och naturligt, men i praktiken är det auktoritärt.

Om Habermas Europavarianter är bättre svårt att säga. EU är mer byråkratiskt än internationalistiskt medborgerligt. Det är nog inte det han har i åtanke. Faktum kvarstår dock: nationen är en myt. Något en tror på och som saknar den faktamässiga basis som dess anhängare bedyrar.