47. Tobak/folkhygien | NOTES / ANTECKNINGAR

47. Tobak/folkhygien

The Sounds of Earth Record Cover - GPN-2000-001978

  1. Tobaksindustrin är bland de mest korrupta propagandistiska industrierna någonsin,
  2. Negativa hälsoeffekter av tobak är väldokumenterat,
  3. En perfekt människa skulle nog inte bruka tobak på grund av ovanstående.

Det är just ordet perfekt som är kruxet. För vi är inte perfekta. Vi är födda, men förbjudna av auktoriteter, till att synda.

Ta exempel dessa 1600-talsfraser:

Oh wearisome Condition of Humanity
Born under one law, to another bound
Vainly begot and yet forbidden vanity
Created sick, commanded to be sound

- Fulke Greville

Även i sekulär evolutionsmässig mening är vi ‘skapade sjuka’, men vi befalls att bli friska. Vi är genetiskt benägna att bli beroende av narkotika, tobak, sötsaker, sex, etcetera. Samhället sätter ramar kring sådana beteenden. Ibland är det rimligt, ibland är det inte det, men det här är vårt tillstånd såvida inte rashygien är ett alternativ. Vår fallna natur bemöts istället vanligen genom påbud, lagar och propaganda.

Regeringens lagförslag om tobaksförbud [1][2] går mig därför på det stora hela emot. Mina tankar är egalitära, men det knepiga begreppet ‘frihet’ är också viktigt för hur jag ser på världen. Här sammanfaller de två för att det mest solidariska är att låta folk ta egna beslut utan onödig bestraffning. Skatt på tobak och att förhindra rökande i stängda utrymmen är rimligt. Förbud om rökande ute är orimligt.

I så gott som allt utöver extremfall ska folks val och förmåga vara vägledande. Med tanke på mina övriga åsikter känns det udda att borgare ter sig ta den rimliga hållningen här. Vill du röka på en uteservering, fråga grannen först. Sitter din unge bredvid någon som röker, be dem sluta. Det inte så svårt att öppna käften. Uppdelade serveringar med en specifik del för minoriteten rökare är nog det mest rimliga och solidariska.

Förbudsdemagogin kan jag bara se som opportunistisk och godtycklig. Försvinnande få pläderar för att tobak är annat än skadligt. Moralismen är därför helt världsfrånvänd och meningslös. Den moraliska kampen mot tobaken — om det kan kallas kamp; motståndet är kastrerade förespråkare och kategoriskt avskydda företag — är i all väsentlighet vunnen. Att fortsätta sparka på liket framstår mest som en fråga om att skapa en “ren” befolkning. I en sinnessjuk nollvision blir vi beordrade att vara friska kreatur för staten och samhällets bästa; vår relativa skröplighet till trots. Födda på ett vis, beordrade att vara på ett annat. Om totalförbud säger socialministern obehagligt ändå: “Vi tar ett steg i taget…”.

Historien följer ingen rak linje och vi lever inte i Tredje Riket eller i en Orwellroman. Att lagstifta — den yttersta formen av påverkan och tvång — sig blinda för att vi är föds defekta är däremot helt vettlöst. Beskatta gärna i fallande ordning: tobakskapitalister, mellanhänder och sist brukare. Plöj in pengar i forskningsbaserad information, sprid det och finansiera vården. Det slutliga valet måste dock ligga på individnivå oavsett om det handlar om att börja eller sluta med tobak. Om folk är så oförmögna att välja att politiker och moralister ska göra val åt folk kan vi skippa snacket om deltagande i samhällslivet.

Res istället en moralisk föräldrastat som håller en i handen och gör de ‘rätta’ valen åt en. Ett sådant styre är ju sinnessjukt, men det är åtminstone konsekvent med att lagstifta in absurdum även efter ett grundskydd lagts. Alternativt accepterar en solidariskt folks levnadsval. Det gäller då dubbelt upp för de som inte anses leva, så att säga, ‘rent’.