27. (prologue)

Arithmologia engraved numbers

Siffror är intressanta som rena konstrukt men även rent estetiskt. Siffran 27 framstår för mig som särskilt vacker.

Människors tendens till att kategorisera och att dela upp världen i avgränsade och begripliga områden är nog nyckeln till våra evolutionära framgångar på samma gång som tendensen till att “uppfatta i mönster” kan bli bedräglig eller t.o.m. patologisk.

Siffran 27 har trots detta fått ett reellt sentimentalt värde i mitt liv. Inte helt olikt Jim Carries karaktär i filmen The Number 23 hade jag en period när jag var yngre då jag noterade numret i min vardag och jag antog felaktigt att det ”betydde något”.

Om man har tur dryftas galenskapen öppet bland vänner som riktigt nog ber en att förklara sig. Att få belägga påståenden är nyttigt.

Efterkonstruktioner av ögonblick som ”särskilt definierande” är nog också bedrägliga. Folk härleder drag som sprungna ur någon säreget potent jord som existerade just då och bara då för att lämna ett avtryck i sinnet. Sådana romantiska tankar är inte bedrägliga, de är nonsens.

Siffran 27 har trots dessa brasklappar en symbolik i mitt liv. Den fungerar som en påminnelse.

I viss mån symboliserar det min upptäckt att en åsikt alltid blir bättre om en har belägg för den. Är du inte beredd att försvara din åsikt så räkna inte med att andra respekterar den blint heller. Det är också uppbundet i min åsikt om att en känsla alltid är en känsla, men att känslor får en viss lyster om man kan minnas varför en känner som en gör.

Upptäckten av skepticismen ska inte bara appliceras på sådant jag är skeptisk inför. Skepticism är också oblygt ovördnadsfull även inför ens egna tankar och fixidéer. Oavsett hur kära vi råkar hålla dessa.

Det följer att en erkänner att det finns en mångfald av tankar och åsikter. Men även att alla tankar i praktiken inte är likvärdiga och att en åsikt bara oftast gynnas av att granskas.

Den tanke som överlever diskriminering, logiska felslut, propaganda och granskning blir mer grundad. Den har mer validitet.

Intern ömsom extern kritik är inte bara önskvärd. Den är rent nödvändig och det är något vi gemensamt ska kräva av de samhällen vi är en del av.