26. >Sommar>Höst> | NOTES / ANTECKNINGAR

26. >Sommar>Höst>

Under sommarmånaderna har fraserna “(law of) diminishing returns” och “despite mounting evidence to the contrary” allt mer frekvent dykt upp i tankeverksamheten. Att orden råkar vara på engelska är lika trivialt som fraserna själva.

Negativa undertoner åsido så har det skett en del positivt. Arbeten jag åtagit mig har spunnit på i vanlig ordning men att portionera ut resurser till de olika projekt har varit svårt då alla känts rätt angelägna. Ibland har mer akuta saker fått kommit före.
Det resulterar givetvis i att det tar längre tid innan något kan publiceras.

Tid för organisering, skrivande av text/musik/kod, att fixa grafik, att förbättra egna sidor jag publicerar och att förkovra mig i mjukvara jag använder tar trots förhinder ändå plats.

Med risk för att överdramatisera och låta mer pretentiös än jag försöker vara så funderar man ju givetvis på om det man gör i sitt liv är till någon nytta. Oftast skulle jag svara jakande på sådana tankar med brasklappen “despite mounting evidence to the contrary” i en mindre men betydande del av fallen.

Sen var det där om “diminishing returns”. Som utgångspunkt tror jag att man ska akta sig för att se världen i strikt ekonomiska termer även om det kan vara konstruktivt. Sett till den här texten är begreppet mer pessimistiskt än ekonomiskt.

När man känner sig slutkörd är det svårare att se saker som värdefulla. Arbetet som läggs ned mättas fort och känslan att man gör något av värde klingar av även om en inventering tyder på att man inte bara rullar tummarna.

I sådana stunder av navelskådande ser man inte bara sig själv skevt utan omgivningen ändras nyckfullt mellan konvext och konkavt. Ens egna brister — personligen kommunikativa/sociala — överskuggas av andras fördelar. Egna fördelar — personligen envishet/autistiskt fokus — gör andras brister på området irriterande och svårare att tolerera. Man blir torr och konservativ.

Inget av de beskrivna tillstånden är särskilt smickrande. Människor beter sig däremot såhär även variationerna är individuella. Det tåls därför att påtalas.

Att bara dokumentera det underhållande/informativa/konstruktiva/fascinerande/lösningsfokuserade är att beskriva endast en sida av myntet. Om varje neuros och mikroexistentiell kris får ett eget mittuppslag så bör man dock fundera på om man inte redan står på en stol med den postmoderna analysens snara runt halsen i väntan på att hoppa.
Derkovits, Gyula - Dózsa-series VIII. Stakes (1928)

Det för mig in på en annan bristvara: balans. Ord som lagom sticker i mina sinnen och konceptet i sig (livsfilosofi enligt vissa) gör mig spyfärdig. Trots "teoretiska invändningar" så kan jag se att de ljus som brinner i båda ändarna ändå skulle hjälpas av att bara brinna i den ena ibland.

Ju längre det brinner desto mindre får man tillbaka. Å andra sidan har jag svårt att se att livet skulle vara bättre utan stunder av dekadens och självdestruktivt skapande. Despite mounting evidence to the contrary…