19. Hopplösa Ämnen

Då och då tar jag mig än ämnen som inte nödvändigtvis står mig nära utan för att är det är intressant. Intressant för att en tvingas att se dem från ett annat perspektiv än jag brukar.

Ett publicerat exempel är något av ett försvarstal för Hanne Kjöller; en person jag inte direkt relaterar till i övrigt. Ett opublicerat — om än skrivet — exempel är en text där jag analyserar jantelagen och försöker se det positiva med denna.
En tanke jag haft men inte utvecklat är att försöka förstå på vilket sätt Eminems sexism tillför i hans skapande. Det har varit svårt att hitta något positivt med; ergo, jag har mer eller mindre lämnat den idén. Fröet kom dock ur tankar om annan musik jag lyssnar på. Där beskrivs ofta mer eller mindre våldsamma scenarion utan att musikerna för den delen är seriemördare. T ex Slayer eller Death.

Så hopplösa ämnen kan ses som en kreativ utmaning. Att sätta hinder i vägen för ens vanliga tankegångar tror jag är nyttigt. Om utmaningen dessutom publiceras så ger det mig ett mått av självrannsakan och ifrågasättande jag inte kan få genom att sitta på kammaren och fundera. Om något är offentligt finns det en potentiell publik och således potential till behövlig kritik.

En riktlinje gällande dessa företaganden är att inte skriva något endast för att provocera eller ännu värre; att inte backa upp det som skrivs. Det är lätt att säga något för att röra upp damm. Det är svårare att argumentera för sin text.

Jag är varken en Orwell eller en Oksanen men jag skriver likväl. Även om få läser det som plitas ned så finns det en del saker som jag tycker är viktiga att tänka på när jag har den proverbiala pennan i handen. Utan att ge sken av att det är handlar om någon krystad rådgivning vill jag nämna några av dessa.

  1. Var ärlig.

    • Kanske främst inför en själv; skrivande är ett rätt egoistiskt förehavande. Om man skriver något som inte känns rätt eller inte fungerar finns det säkert en anledning till detta.
  2. Undvik klyschor.

    • Om en klyscha däremot bäst beskriver det en vill uttrycka skall en inte vara rädd att använda den. (Punkt 1. här ovan skulle kunna ses som ett sådant undantag).
  3. När du skriver är alla du känner döda.

    • Ska man uttrycka sig via text kan man inte bortse från en potentiell publik.
      Tenderar man falla tillbaka i tankar som “Vad skulle hen tycka om jag säger det här?” eller “Tänkt om min mormor läser det här” så återstår nästan bara barnboksskrivande som kreativt uttryck.
      I regel är det bäst att förutsätta att alla du känner temporärt är döda om du sitter vid en skrivmaskin, ett tangentbord eller med en penna i handen.
  4. Försök att vara koncis.

    • Det är alltid något att sträva efter och som jag försöker att vara kortfattad… Det återkommer ständigt när jag skriver. Gällande detta har jag ett par riktlinjer:
      Om det uppstår allt för många spår så fram med saxen. Klipp bort det överflödiga.
      Var hänsynslös; allt som kan sägas är inte lika viktigt för ämnet i fråga.
      Var inte mångordig för sakens skull.

Utöver denna högst bristfälliga lista hjälper det att läsa andras saker, att inse att en opublicerad okej text är bättre än en dålig publicerad text och att skrivande inte nödvändigtvis behöver följa formler. Författare som Hubert Selby, Jr. är exempel på det.

I övrigt hjälper det att ha andra intressen också. Bl a musik, vetenskapsfetischism, programvara och politiskt intresse är inspirationskällor för mig oavsett om jag ämnar att skriva om dem eller inte.