16. Sentimentalt skräp [C]

"I just want to die with a little dignity"
- Patient : House M.D.
"There’s no such thing! Our bodies break down, sometimes when we’re 90, sometimes before we’re even born, but it always happens and there’s never any dignity in it. I don’t care if you can walk, see, wipe your own ass. It’s always ugly, always.

You can live with dignity, we can’t die with it."

- Dr. Gregory House

“No hugs, no learning” är antagligen inget en bör leva livet efter, men när det kommer till underhållning borde reglerna vara annorlunda. Nonsens om att träffa ens kära när en dött, försoning och villkorslös kärlek är överflödigt i sammanhanget.
Det först- och sistnämnda är nog rätt överflödigt i livet också.

Hopp om att träffa människor i efterlivet blir lite av en ursäkt för att skita i dem i nutid. Villkorslös kärlek är — med undantaget som en förälders kärlek till sina barn är — också absurd. Kärlek utan villkor är uddlös och utan syfte. Ens nära förhållanden blir värdelösa och att likställa det med känslomässig likgiltighet är inte totalt orättvist.
Utan känslomässig diskriminering är Mr. Doe som du aldrig träffat likvärdig med din partner sedan 15 år tillbaka. Att älska alla ser bra ut på pappret; det är dock omöjligt i praktiken.

DVinfernoLuciferKingOfHell m

Dessvärre är sentimentalitet, på gott och ont, en del av livet. Just därför vill jag inte kollektivt fantisera om det hela. Sentimentalitet är med få, få undantag synonymt med dålig underhållning. Min version av helvetes alla cirklar skulle fyllas av soffor, tv-apparater och vardagsrumsbord. Ett evigt Fredagsmys där kvällen startar med Scrubs eller Greys Anatomy för att sedan aldrig ta slut. Brevid mig sitter en partner som älskar mig oavsett hur jag agerar och allt jag tänker färgas av en blind tro på en förlåtande och allsmäktig Gud. Tanken om att jag aldrig kommer lida en ful ond och bråd död görs outhärdlig av en evig bävan inför J.D.’s och Meredith’s alltid regnande moralkakor.

Kultur kan beskriva det vi aldrig upplever, det vi i en annan värld skulle kunna uppnå och en massa andra fantastiska saker. Ändå skall allt prompt tuggas av kärleksministeriet för att sedan serveras: “WAR IS PEACE, FREEDOM IS SLAVERY, IGNORANCE IS STRENGTH”. Tyst brukar jag tänka att kulturen nog skulle se annorlunda ut om den inte alltid var så förutsägbart färgad av hur en borde tycka och känna. “If there was hope, it must lie in the proles…“