13. Redigering / soc. förh. | NOTES / ANTECKNINGAR

13. Redigering / soc. förh.

Då och då skriver jag för andra personer än mig själv. Om detta skall publiceras så är ofta någon typ av redaktör inblandad.

Ibland kan det handla om att ändra på ord eller fraser — jag har t ex en tendens att landa på smått lillgamla termer, ett annat ord kanske kan göra texten mer tillgänglig. Detta avvägs inte sällan mot det utrymme orden tar när de är tryckta på en sida. Redigering kan göra texter bättre.

Hur som helst, jag skrev en text för ETC. Texten som publicerades saknade en fras jag skrev. Jag har dock en poäng med det hela och då jag har detta utrymme skall jag kort förklara denna.

Utdrag:

...Benen sitter på kroppen men impulserna som skall få dem att röra på sig kanske inte skickas dit dem ska. Summa summarum: vardagen för denna människa ser annorlunda ut än för någon utan dessa hinder.

“Av ren princip kan jag känna att mina egna sociala förhållanden inte är så intressanta att skriva om. Visst värde för dig som läsare kan däremot vetskapen om att jag i stort sett hela mitt liv varit runt människor vars kroppar inte riktigt vill samarbeta med dem.”

Rullstolar och en mångfald av andra hjälpmedel har varit och kommer att fortsätta att vara inslag i vardagen för de berörda. Då varken jag eller närstående vet något annat...

Det principiella är vad som åsyftas här. Ens egna sociala förhållanden är rätt tråkiga att skriva om — att läsa om andras är ungefär lika utmattande — och en text blir oftast bättre om den inte har samma innehåll som ens dagbok. Samhället på makronivå är mer intressant även om det ofta saknar den där omedelbara mänskliga igenkänningen. Det perspektivet säger däremot — i min mening — mer om samhället i stort än det rent biografiska.

Diversity-none-01.jpg
"Diversity-none-01" by Kurt Löwenstein Educational Center International Team from Germany - qe07 (15). Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons.

Så på ett vis bör min kommentar ses som ett sätt att binda det enskilda till det mer allmänna. Det som brukar kallas identitetspolitik — inte sällan rätt syrligt — har sin plats i samhällsdebatten men en tumregel är att politik helst ska vara generell. Det bör dock inte ses som en motsats till att bry sig om minoriteters plats i samhället. Snarare tvärtom.

Politiska handlingar som tar hänsyn till minoriteters rättigheter, på samma gång de är breda, blir universella i ordets mest meningsfulla betydelse. Därför är det ynkligt att prioritera bort människor just på grund av sociala attribut som t ex nationalitet eller funktion.

Det kan finnas ett motsatsförhållande mellan det generella och det personliga. Det måste dessvärre inte vara så. I regel är det vi människor som kollektivt bestämmer oss för separationer. Det gäller t ex både nationalism och postmodernism. Vi mot dem.

Det finns en del andra saker att säga men det får vänta; det väsentliga är detta: Om du inte tillåter nationalitet eller sexualitet avgöra hur du — exempelvis — inte röstar bör det inte heller få vara avgörande för hur du röstar. Det personliga är politiskt men bara i den mån en inte låter det personliga vara förhärskande. (Vill återkomma till detta i en senare post).

Du kan inte förvisa en vålnad på samma gång som du åkallar den.