8. Moral ﹠ Privilegium | NOTES / ANTECKNINGAR

8. Moral ﹠ Privilegium

Ofta när tankarna tickar på som taxameter i huvudet — till skillnad från att bara repetera samma tre siffror om och om igen, vilket också är ett fullvärdigt och adekvat scenario — så följer dessa inte sällan en tråd.

Av någon anledningen började jag tänka på att kunna peka ut de företeelser som anses vara fula rent socialt ändå måste tolkas som en privilegierad handling. Utan att relativisera problem som rasism eller sexism (jag kommer för argumentationens skull utgå bara från rasism) så bör en kunna analysera situationer där en människa pekar ut dessa företeelse för en annan. Utifrån min egen erfarenhet sker detta dessutom ofta i någon typ av sällskap; någon typ av offentlig arena.

En distinktion jag vill göra är den mellan medveten eller motiverad rasism och omedveten eller omotiverad rasism. Rasism blir inte bättre eller sämre för att den är medveten eller omedveten men det säger något om en människas syfte.

Det är just syftet som jag känner är avgörande för privilegieaspekten. En människa som kan, vill och försöker att tolka sin omgivning har ett visst övertag jämfört med en person som inte gör detta. Att tänka och diskutera analytisk ger en viss grund att stå på. Jag är övertygad att alla människor inom rimliga gränser kan tänka analytiskt, vissa väljer dock att inte göra det. Det är okej tycker jag; man kan inte diktera hur folk väljer att leva sina liv.

Förhållandet mellan en analytisk person och en person som prioriterar bort analysen kan ta sig en del mindre smickrande uttryck. Både när det gäller att leverera och mottaga i en diskussion. Rasistiska epitet och stereotyper åsido så blir jag nog nästan mer benägen att dra fram skämskudden när någon bror duktig skall läxa upp en människa som inte har lika mycket kött på benen som en själv. (Jag har varit både mottagare och sändare i sådana situationer).

Hur som helst, att kunna läxa upp och mästra andra människor — och dessutom känna att man har en plikt att göra det — är väl kanske definitionen av ett privilegium känner jag. Ens plats är den av en 1. relativt självsäker person, 2. som känner att den har koll på den givna situationen och 3. anser sig ha kunskapen/inflytandet att tillrättavisa andra — dvs.: man har makt.

Även om makten enbart är relegerad till en specifik situation så är ett passivt antagande om ens egen självklara plats i en diskussion en indikation på att en är privilegierad.

Att hålla det som på engelska kallas en “moral high ground” är förmodligen något som är förunnat få.